Den legendariske musikproducenten George Martin har avlidit. Han producerade allt från talskivor med Peter Ustinov och Peter Sellers till Elton Johns megahit ”Candle in the wind”. Och därmellan – Beatles.

I svenska media låter det mest som om han hjälpte Betalarna med det praktiska och i största allmänhet var en belevad herre. Visst, det stämmer. Men han gjorde mycket mer än så. George Martin förde ihop popmusiken med konstmusiken. Hans arrangemang för stråkar och blåsare i flera Beatles-inspelningar är kända. Men det var också han som lärde beatlarna att spela bandet baklänges och börja och sluta stämsången på ett speciellt sätt. Dessutom följde han med i vad som hände inom den nya konstmusiken och lät stig inspireras av John Cage när han (rent fysiskt på den tiden) klippte sönder den inspelade musiken i fragment och fogade samman delarna till en ny helhet. George Martin var genreöverskridande i begreppets bästa mening

Resultatet blev musik som är lika exakt i uttrycket som konstmusiken. En Dylan sång kan man göra på hundratals olika sätt – en Beatlesmelodi blir nästan aldrig bra i nytolkningar (vilket visade sig för något år sedan när Paul McCartney hyllades med en samlingsskiva som bara får en att längta efter originalen.

George Martin förde mer än någon annan samman populärmusik och konstmusik. Dessutom dessutom sprängde han konventionerna inom bägge områdena.

I teckningen ovanför lägger han örat till. Men har mer mer än en god lyssnare.

Och mycket mer än en trevlig farbror!

Du som vill veta mer om George Martins gärning kan besöka BBC:s world service och New York Times hemsida.