Boris forever

Min ärelystnad, som vill upp, tar sats,

Men tumlar över på den andra sidan.

Säger Macbeth i första akten. Det finns så mycket bra i denna pjäs att just de här orden gått mig förbi ända tills de senaste veckornas brittiska debatt, för efter Brexit är brittiska media fyllda av Shakespeare. Förmodligen citeras han oftare dessa sommarveckor än när han dog för 400 år sedan.

Jag ser Macbeth på the Globe, kopian av Shakespeares egen teater i London, och det är – allt mördande till trots – en lågmäld föreställning. Den som visas på tv är mycket livligare.

Nu senast ler torypartiets ledande kandidat Theresa May mot kamerorna. Bakom henne står en grupp av hennes närmaste politiskavänner. De ler också. Men ser inte alla snälla ut.

Precis som i ett av Shakespeare kungadramer vet de att rangordningen snabbt kan ändras genom ett välvalt ondsint ord. Ja, här finns ett upplägg Master Will skulle uppskatta. Tre troner skall besättas: Premiärministerns, labourpartiets och Ukips. Sammanlagt ett dussin kandidater som söker makt och ära.

Efter att ha följt den brittiska debatten efter Brexit är jag fullständigt övertygad om att landet inte hör hemma i EU, ja det borde förklaras vara en egen världsdel. Det är ett land befolkat, som i Shakespeares komedier av hantverkare, aristokrater, naturväsen och gycklare.

Icke brittiska media försöker förstå varför det gick som det gick och hamnar förr eller senare hos Boris Johnson. I amerikanska media sägs det att Boris fallit för att han inte hade en plan för att vad han skulle göra efter segern. I svenska sägs att han fallit därför att han ljugit så mycket.

Det tror jag inte. Han föll därför att hovnarren visserligen kan vara kungens jämlike men själv aldrig blir härskare i ett Shakespeare-drama. Naturligtvis vet alla att Narren överdriver. Det är hans jobb.

Boris, eller som det fulla namnet lyder, Alexander Boris de Pfeffel Johnson, är inte riktigt den enkle man utländska bedömare tagit honom för. Som namnet antyder tillhör han etablissemanget, på långt håll är han släkt med George den II, och förresten också med David Cameron som hans Brexit kampanj störtade. Dessutom var de Ungdomsvänner och bägge med i Bullingdon, en alkoholstinn klubb. I kretsen fanns också David Glove och dennes hustru som störtade Boris innan de i sin tur blev skadsjutna av sina vänner som också gått på samma skolor. Absurt många är eller har varit gifta med någon ur motståndarens släkt. Det påminner om ett åldrat, lätt incestuöst elevråd.

 

Den som vill förstå brittisk politik kan hoppa över de politiska sidorna och istället läsa krönikorna i vilka de inblandade eller deras partners dessa veckor skriver om vänskap och inställda bjudningar, nu senast var det Boris syster Rachel som skrev att hon nog skulle bjuda in makarna Goves som störtade hennes make, trots allt. De är ju så roliga. Och, som hon skrev, man måste bara röja undan liken först.

Så snart möts alla igen. Och Boris kommer att vara på alla middagarna. För en sak är tronpretendenterna överens om: han får sällskapet att skratta. En gränslös begåvning som tycks nå över alla gränser. En underhållare, en Donald Trump med djup bildning om Roms historia och Shakespeare.

The lady doth protest too much, me thinks.

Säger drottningen, lite torrt, i Hamlet om den pjäs hon ser i vilken en annan drottning är med. Den riktiga drottningen har låtit mörda sin förste make och vet vad hon talar om när hon ser fejkade känslor.

Om fejk och ytspänningar vet Boris mycket. Han har varit journalist på anrika the Times varifrån han fick sparken för att ha förfalskat ett citat, varpå han blev chef för ansedda Spectator.

Boris har alltid varit mästare på att improvisera, han har uppfört sig ungefär som i skoldebatter där humor alltid besegrar logik. Och där någon alltid ordnar en ny debatt. Så han kommer tillbaka. Samvetet lär inte hindra honom. Det är bara något som gör den starke svag.

Conscience is but a word that cowards use, devised at first to keep the strong in awe. (Richard III)

Det är för all del Richard III som säger detta och honom gick det illa för. Men så var han långt ifrån lika rolig som Boris.

Lämna en kommentar