TV-ljudet var avstängt för jag höll på att göra rent i akvariet, skrapa rent rutorna, byta filter tillsätta färskt vatten. Då såg jag tre kvinnor och en man i akvariet. Det var ingen hallucination utan bara en spegelbild från Alliansens presskonferens där de meddelade sitt beslut att ha en förtroendeomröstning.

Fiskarna såg sura ut, de gillar inte storm i akvariet så jag satte mig att njuta av TV:n.

Scenografin är viktig i maktstrider. När Alliansen gjorde sitt utspel valde man ett litet rum. Ett utrymme lämpligt för konspirationer, inte maktutövning. Tre kvinnor och en man. Mannen, Folkpartiledaren, har visserligen överlevt fler utmanare än de flesta svenska politiker men här såg han ut som yngsta syskonet till Tre Systrar som skulle dela upp arvet. Ja, det var lite som i King Lear, där systrarnas makar mest är tråkiga bihang. Kanske blir något mansläger senare i sommar?

Nå, man ska naturligtvis inte driva liknelsen för långt, en av de tre systrarna skulle då vara den snälla Cordelia som försonas med den avgående kungen – vi får väl se om en av de tre visar sig vänligare mot Statsministern nu när spelet går vidare.

Så kom då Löfvens presskonferens och vi befann oss i en annan pjäs. Ett av kungadramerna. Hovsalen. Här konspirerades inte, här utövades makt. Kungen i mitten, gamla och nya härförare runt omkring honom. Försvarsministern, står närmast kungen. Rikets främste krigare är mäktig och talar dialekt, det gör ibland brittiska skådespelare när de ska gestalta någon av alla de adelsmän som är viktiga för handlingen men som har svårt att fånga publikens hjärtan. Dialekt bra för den som står nära kungen. Annars är det svåra att minnas vem som gör vad när adeln rusar hit och dit på Richard den III:s, Henrik den IV:s eller Johan den V:s order.

Kungen själv då? Ja, Löfven citerar inte Shakespeare men handlar som någon i kungadramerna: han talar sammanbitet, direkt och visar att han är beredd att offra sina män men också ge dem något på vägen. Bäst så, Lord Ygeman kan själva göra anspråk på tronen i nästa akt. Alla som läst Shakespeare att man aldrig ska lita på den som sänds iväg.

Så långt liknar handlingen Master Wills påhitt. Men Shakespeare använder inte veckans mest missbrukade ord – ansvar.

I denna svenska reality-uppsättning försäkrar alla agerande ideligen att de själva tar ansvar. Varpå de kräver de andra också tar sitt ansvar, underförstått att de lämnar scenen.

Master Will skulle ha känt igen sig. Inför slutstriden säger Richard III till sina soldater:

Samvete- pah. Ett ord förtryckta brukar

för att få försöka få den starke svag.

Nej, våra vapen är vårt samvete,

svärdet vår lag.

Framåt, tillsammans, rätt

till himmelen eller till helvetet.

Sedan frågar sig Richard Vad mer återstår att säga?

Jo, det vet vi. Det blir direktsändning från bägge platserna. Och där kommer det att sägas något om – ansvar.