Månad: april 2020

Utvalda

Ny Dylan sång om Coronan

Varenda dag rapporterar kulturredaktioner om artister som på den enda eller andra sättet tar upp den pågående Conona-epidemin: i utställningar, dikter, berättelser, dans, teater, fotografier… 

Intressant.  Tja…

Men gammal är tydligen fortfarande äldst. 

Bob Dylan slår till med en ny sång. I Contain Multitudes. Fullt med referenser till rockmusik i texten som är rätt lätta att upptäcka (Stones, Bowie), tydliga referenser till litteratur och film finns där också. Musikaliskt är det stillsamma gitarrslingor.

Men så har vi själva titeln som de första lyssnarna tycks ha missat bland alla populärkulturella referenser. I Contain Multitudes är nämligen titeln på en populärvetenskaplig bok utgiven 2016 om… just det… mikroorganismer. Vetenskapsjournalisten Ed Yong skriver om mikrober och bakterier med entusiasm och han fick flera utmärkelser. Hans huvudpoäng är att vår kropp inte bara tillhör oss – vi delar den med mikrober. Det är ingen lugnande bok, men avgjort fascinerande om man står ut med ett överflöd av skrämmande och märkliga fakta.  Fotografen Lennart Nilsson hade avgjort gillat den, själv blir jag lätt matt…

Den alltid knepige Dylan nöjer sig förstås inte med referensen till Yongs bok. Orden ”I contain multitudes” återfinns också i en Walt Whitman dikt. Och nu alltså också i Dylans poem där det också står:

I sleep with life and death in the same bed

De orden kräver ingen kommentar i april 2020. 

Som jag skrev för någon vecka sedan har det länge cirkulerat uppgifter om att Dylan håller på att skriva in nyskrivet material och två releaser på ett par veckor antyder onekligen att en ny skiva är på G.

I Contain Multitudes finns på strömningstjänsterna

Vill Du läsa mer av Ed Yong så skriver han i The Atlantic. På nätet kan du hitta artiklar han skrivit för en rad andra tidningar samt radioprogram. Hans populära blogg som nu är nedlagd går att hitta med lite möda. Sök på ”Yong rocket science”.  

Konsten att leka nära faran

UtvaldaKonsten att leka nära faran

Påsken är en tid av sorg följd av glädje.  I år har media av välkända skäl dominerats av sorg och eftertanke. Men med svag men bestämd röst genomförde påven mässan i den nästan tomma Sankt Peterskyrkan.

Tidningarna är fulla av notiser om berömda människor som avlidit i sviterna av Covid-19. Med sorg läser jag om gamla hjältar som försvunnit men raderna om forna stordåd kan också fungera som uppmuntran.

Under påskhelgen kom beskedet att Stirling Moss avlidit efter en lång tids sjukdom, 90 år gammal. ”Stirling Who?” kanske många tänker. Vem var denna viktiga person?

Jo, racerföraren Stirling Moss var en levande påminnelse om att inte ta allting så allvarligt och därigenom nästan mer brittisk än Drottningen som var den enda som var populärare än Stirling under hans storhetstid på 50- talet. Kärnan i Moss attityd var koncentrerad avspändhet – eller avspänd koncentration. Han släntrade fram till de farliga bilarna, han körde, sade han själv, utan att tänka. Och när han förlorat förmågan att köra omedvetet efter en olycka som resulterade i att han låg i koma mer än en månad så lade han av 33 år gammal. Han var fortfarande en av världens bästa tävlingsförare – men inte bäst. Då fick det vara.

Varför blir jag så glad över att tänka på Stirling Moss? Kanske inte så mycket för hur han körde trots att jag verkligen beundrar honom utan för hans ironi som säkert hjälpte honom att hålla skräcken på rätt nivå. ”Mod och dumhet är ungefär samma sak”, sade han vid ett tillfälle. Självironin behöll han under alla åren efter tävlingarna. Han levde på sitt namn. Eller som han sade ”Jag är egentligen en internationell prostituerad”. 

Så säger aldrig någon av förarna i Netflix-serien om Formel 1 (två säsonger, bör ses med eftertanke). Juan Manuel Fangio (också han porträtterad av Netflix i en egen film) som blev ännu framgångsrikare är Stirling Moss var en allvarsman. Själv en skicklig tekniker  lade Fangio ned enormt arbete på bilarnas teknik. För honom var racing ingen lek utan ingenjörskonst. Ingen förare förberedde sig så väl som Fangio som i rena ABF-andan vidareutbildade sig karriären igenom och tävlade tills han blev nästan 50. Fangio höll sig till de tekniskt bästa stallen. Stirling Moss valde bilar som nästan var dömda att förlora – ändå vann han ofta.

Jag beundrar bägge. I arbetsrummet har jag en modell av en Fangiobil men på mitt nattduksbord har jag en liten Alfa-Romeo körd av Stirling Moss som i sin alltid vita huva påminner om att i livet, som i drömmen, är allt gott möjligt. 

Utvalda

Tidens Tecken

Första april och jag har inte sett ett enda aprilskämt. Än värre: jag har inte läst ett enda klagomål på att tidningarna skämtar. Covid-19 har tagit kål på en långlivad tradition fortare än någon kritiker kunnat göra.

Annars är förstås den som bäst formulerar tidens oro Bob Dylan. Han har alltid haft en förmåga att känna av vad som rör sig i det allmänna medvetandet, ofta innan någon annan gjort det (som när han på 60-talet närmade sig countryn och på 70-talet skrev religiösa sånger). 

Murder Most foul kretsar kring mordet på President Kennedy 1963. Musikaliskt påminner den om Dylans Nobelföreläsning: alltså en läst text till stillsamt pianoackompanjemang (bättre här än på föreläsningen) så inspelningen är nog några år gammal. Texten är möjligen äldre, det har i alla fall länge gått rykten om en lång sång om mordet på Kennedy. 

Den sång Dylan nu publicerar är full av anspelningar på populärkultur, en del gömda, en del klart utsagda som en strof fylld med namn på artister som betytt något för Dylan. 

Men det centrala är mordet som Dylan skildrar ur olika perspektiv: offrets, vittnenas, kommentatorernas, mördarnas. Helhetsbilden är mörk.

What’s new, pussycat? What’d I say?

I said the soul of a nation been torn away

And it’s beginning to go into a slow decay

And that it’s 36 hours past Judgment Day

Texten är lätt att hitta på nätet och sången finns naturligtvis på fler strömningstjänster, bägge hittar du på bobdylan.com

Kritiker har sagt att det är Dylans avsked. Men han lär ha spelat in åtta nya sånger och hans hemsida säger att det blir en ny amerikansk turné juni – juli. 

Jo, det blir alltså sommar…