Måste allt ha ett budskap?

När den berömde filmregissören John Ford en gång fick frågan om han hade ett budskap med den film han spelade in (förmodligen en western) svarade han: ”Har jag ett budskap skickar jag ett telegram!”. Långt senare citerade den italienske regissören Ettore Scola (känd för Vi som älskade varann så mycket, Terrassen och många andra skildringar av italienskt vardagsliv) sin företrädare och lade till att han absolut inte använde en film om han ville sända ett budskap.

Men numera tycks alla leta efter budskap. Är covid-19 ett budskap från naturen om att vi missköter vår planet? Samma fråga ställdes när aids var en relativt ny sjukdom. 

Vanan att leta efter dolda budskap är nästan det enda som överlevt av 60- och 80-talens ”nykritik”, alltså litteraturkritik som studerade verket istället för författaren. Ja, författaren rentav dödförklarades. Numera lyckas vi förena personkult i sociala medier med en ständig jakt på dolda budskap. Övertydlighet och oklarhet går perfekt ihop. Vad som däremot inte fungerar är bara berätta en historia och lita på att den når publiken. Så mycket står i vägen: genusmässiga och etniska fördomar, krav på sannolikhet och så vidare.Kanske kommer den oklara, komplicerade och mångtydiga berättelsen att få en renässans.  Denna pandemivår läser jag Fernando Pessoa, Jorge Luis Borges och Italo Calvino. De författarna har inga raka budskap.

Äntligen har min vardag har hunnit i fatt den absurda litteraturen.