När tar en epok slut?

Det är en av livets frågor som man inte behöver svara på. Samtidshistoriker, det vill säga journalister, gillar att utbrista ” detta är ett historiskt ögonblick” när de får chansen. Ibland har de rätt – som när Berlinmuren föll. Ibland har de fel – vem minns längre att en viss rymdfärja exploderade? Historiska ögonblick är sällan så historiska.

Men någon gång märks historieskiftet genom frånvaron av något. Så har de varit den senaste veckan när vinterolympiaden i Beijing präglat nyhetsflödet. Fast… det stämmer ju inte. Jag är själv inte sportintresserad men brukar notera stora sportevenemang eftersom de fyller media och därmed irriterar mig. 

Men denna Olympiad har inte fått mig att klaga. Inga vänner som meddelar att de inte vill bli störda när ett visst lopp går av stapeln. Inga arbetskamrater som vill sätta sig framför tv:n istället för att sammanträda. Inte en enda granne har ens nämnt Olympiaden. Jag har inte hört ett ord om den i bussen eller tunnelbanan eller på krogen.

Olympiaden förefaller helt enkelt ha försvunnit ut i cyberrymden.

Även om jag skulle önska att detta vore ett tecken på att omgivningen mognat och numera istället intresserar sig för Brahms stråkkvartetter, Dylans kristna sånger, James Joyce-jubileet eller något fascinerande – tror jag inte det.  Tystnaden kring Olympiaden beror nog helt enkelt på att de intressantaste tävlingarna sänds på en dyr betalkanal vilket gör att många avstår från att titta. Ingen katastrof. Snart är olympiaden slut och annan – i mitt tycke tråkig – sport kommer att sändas.

Men tystnaden kring Olympiaden är trots allt ett tecken på att något förändrats. Det som höll ihop resterna av Folkhemmet var sporten. Politiken har fragmentiserats i allt mindre och allt argare partier. Den politiska debatten har nästan upphört eftersom dels intresset för traditionell politik minskat, dels många väljare får sina nyheter via sociala media som visserligen distribuerar åsikter men oftare i form av förolämpningar än tankar.

Folkhemmet utandades sin sista suck i en konstgjord snödriva utanför Beijing.

Punkt slut… för det kan väl inte vara så att Folkhemmet överlever som den origie i kitsch som kallas Melodifestivalen?